I morse klev MÄns Jonasson frÄn Internetstiftelsen ut pÄ scenen pÄ Vasateatern i Stockholm och presenterade Ärets upplaga av den Äterkommande enkÀtundersökningen Svenskarna och internet. Det hÀr Àr mina tre första reflektioner.
Det digitala utanförskapet #
Det gÄr att prata om digital delaktighet pÄ mÄnga sÀtt. I Svenskarna och internet sammanfattas den bland annat i en siffra: 95 procent. SÄ stor andel av mÀnniskorna i Sverige Àr nÄgorlunda regelbundna anvÀndare av internet. Men det innebÀr samtidigt, i absoluta tal, att drygt en miljon stÄr utanför nÀtet. En halv miljon anvÀnder aldrig internet, ungefÀr lika mÄnga gör det vÀldigt sÀllan.
UngefÀr en tredjedel av icke-anvÀndarna, drygt 300000 finns i Äldersspannet frÄn 12-65 Är, resterande Àr 66 Är eller Àldre. Men det finns fler intressanta infallsvinklar pÄ icke-anvÀndarna: De Àr fler pÄ landsbygd Àn i stÀder, 11 respektive 7 procent. En större andel icke-anvÀndare har bara grundskoleutbildning, och lÀgre inkomster Àn de som anvÀnder nÀtet.
Det demografiska gapet framtrÀder ocksÄ i det nya frÄgebatteri som Internetstiftelsen lagt till i Ärets enkÀt, om anvÀndning av digitala samhÀllstjÀnster. FrÄgorna handlar om tio specifika tjÀnster, bland annat BankID, vÄrdtjÀnster, vÄrdappar och kontakter med Skatteverket och FörsÀkringskassan. De hÀr tjÀnsterna utnyttjas i större grad av boende i stÀder Àn pÄ landsbygd, mer av yngre Àn av Àldre, högutbildade mer Àn lÄgutbildade, höginkomsttagare mer Àn lÄginkomsttagare.
De som exempelvis anvÀnder appar för digitala vÄrdbesök Àr i hög grad medelÄlders anvÀndare i storstadsomrÄden, personer som gissningsvis anvÀnder apparna för att vinna tid i en stressig vardag. Men vÄrdapparna anvÀnds inte av Àldre, för vilka ett besök pÄ vÄrdcentralen kan vara en heldagsutflykt med fÀrdtjÀnsten och dÀr en lÀkarkonsultation i ett videosamtal skulle kunna göra Ànnu större skillnad.
Siffrorna i Internetstiftelsens rapport stÀmmer för övrigt vÀl med de berÀttelser jag hör nÀr jag reser runt i landet och förelÀser om digitalisering för bibliotekarier: Biblioteken har blivit nÄgot av en digital helpdesk (vilket jag bloggade om i början av september) som tar sig an de medborgare som kÀnner sig förbisprungna i digitaliseringsracet.
För individen Àr digital kompetens en frÄga om att kunna vara delaktig och dra nytta av teknikens möjligheter. Bland svenska internetanvÀndare upplever 89 procent att de digitala samhÀllstjÀnsterna förenklar vardagen. Vi behöver se till att fler fÄr uppleva den vardagsförbÀttringen.
Men ocksÄ pÄ samhÀllsnivÄ Àr enskilda medborgares digitala kompetens viktig. Bra genomförd digitalisering innebÀr inte bara förenklingar för medborgaren utan ocksÄ för myndigheten som digitalisering. Effektivare och rÀttssÀkrare handlÀggning kan vara tvÄ av vinsterna. Och det Àr ju i sin tur förbÀttringar som spiller över tillbaka pÄ oss medborgare.
Lite pĂ„ samma sĂ€tt som vaccinationer bygger ett skydd pĂ„ populationsnivĂ„ tror jag att effekten av digitalisering blir större nĂ€r mĂ„nga, verkligen mĂ„nga, kan ta del av den. DĂ„ kan en verksamhet lĂ€mna tidskrĂ€vande och problematiska analoga, manuella processer pĂ„ allvar â istĂ€llet för att tillhandahĂ„lla bĂ„da kontaktytorna med medborgarna som de finns till för.
Oro kring den personliga integriteten #
Oron för den data som samlas in om oss fortsÀtter att öka. Ny frÄga i Är var om svenskarna kÀnner sig övervakade pÄ nÀtet. NÀra hÀlften av oss gör det. Oron vÀxer bÄde vad gÀller myndigheters och företags datainsamling, men Àr betydligt större nÀr det gÀller nÀringslivets insamling och anvÀndning av data. 46 procent Àr oroade nÀr det gÀller företagen, 21 procent nÀr det gÀller myndigheter.
Med tanke pÄ den stora uppmÀrksamhet som exempelvis Cambridge Analytica-affÀren fÄtt Àr det kanske begripligt att oron gentemot nÀringslivet finns.
Samtidigt saknas det inte skandaler kring myndigheters förmÄga att hantera kÀnslig information. Transportstyrelsen Àr ett exempel. Just MÄns Jonassons upptÀckt av stora sÀkerhetshÄl i Stockholms skolplattforms sÀkerhet ett annat.
Jag har svÄrt att sÀga vad jag tycker Àr en rimlig nivÄ att lÀgga sin oro pÄ. Men jag tycker inte att det kÀnns givet att det Àr en sÄ stor skillnad i hur oroliga vi svenskar Àr för nÀringslivets respektive myndigheters sÀtt att hantera persondata.
Vid sidan av de direkta frÄgorna om personlig integritet Àr det en annan sak som Àr vÀrd att notera i Ärets enkÀt: Det har skett en förÀndring i hur vi anvÀnder Facebook. I Är visar siffrorna fortsatta tapp nÀr det gÀller publicering av egna bilder och statusuppdateringar och att dela andra inlÀgg. Samtidigt fortsÀtter chattfunktionen Messenger vara den som Àr allra populÀrast.
Det hÀr Àr nationella siffror som understryker det som Mark Zuckerberg pratade om pÄ Facebooks stora utvecklarkonferens F8 pÄ försommaren. Personlig integritet kommer i mÄnga olika former. En handlar om datainsamlingen som företag och myndigheter gör. En annan om den information som vi publicerar pÄ nÀtet i relation till andra internetanvÀndare.
PĂ„ Facebook har man sett förflyttning frĂ„n det öppna nyhetsflödet till stĂ€ngda grupper och just Messenger. DĂ€rför berĂ€ttade Zuckerberg att Facebook nu satsar pĂ„ att bygga en âprivacy focused social networkâ (vilket i första hand handlar om just de mellanmĂ€nskliga relationerna), med bland annat stark kryptering och nya funktioner för att samla vĂ€nner i mindre grupper.
Till nÀsta Är vore det intressant om Svenskarna och internet innehöll frÄgor om kryptoappar som Signal och Wire. Syns anvÀndningen av den typen av kommunikationsverktyg över huvud taget i statistiken?
Var möter teknikerna politiker och höga beslutsfattare? #
Sista reflektionen handlar inte om siffrorna pÄ storbildsskÀrmen, utan om oss som satt pÄ Vasateaterns stolar och tittade pÄ dem. I vÀntan pÄ att alla skulle komma pÄ plats lÄg en publikfrÄga uppe pÄ skÀrmen. Exakta formuleringen minns jag inte, men den handlade om i vilken roll man var pÄ plats. Som journalist, som nÄgon som jobbar med digitalisering eller, med en klackspark, kanske som digitaliseringsminister.
Det i sÀrklass vanligaste svaret var kommunikatör.
Jag förstÄr varför Svenskarna och internet Àr viktig för den som jobbar med kommunikation. Det Àr en enkÀtundersökning som visar förÀndringar i anvÀndarbeteenden, förÀndringar som sjÀlvklart Àr viktiga att hÄlla koll pÄ för en kommunikatör.
Men enkÀten innehÄller siffror som borde ge viktigt tankestoff Ät vÀldigt mÄnga andra professioner ocksÄ.
âDe kan ju ta del av hela enkĂ€tresultatet pĂ„ Internetstiftelsens webbplats.â
Absolut. Och jag hoppas att de gör det.
Men jag har samtidigt börjat skönja ett mönster. Jag har under de senaste Ären varit pÄ mÄnga olika konferenser om teknikutveckling och digitalisering runt om i landet. Och pÄ de resorna har jag flera gÄnger pratat med frustrerade arrangörer som undrar var regionens ansvariga politiker och höga verksamhetschefer Àr.
Digitaliseringen finns inte skrev jag i en lÄng text i förra veckan. En av grundteserna dÀr Àr att digitalisering inte handlar om tekniken i sig, utan vad vi anvÀnder den till. Och att skicka en it-chef till en regional digitaliseringskonferens Àr givetvis rÀtt. Hen kommer att vara en del av kommunens eller landstingens digitaliseringsprojekt, eftersom tekniken Àr verktyget som anvÀnds för att fÄ tillstÄnd en förÀndring i verksamheten.
Men det krÀvs ocksÄ att verksamhetsansvariga Àr med och diskuterar digitalisering. Teknikerna vet inte nödvÀndigtvis vilka utmaningar eller problem som finns i verksamheten. Verksamhetscheferna vet inte nödvÀndigtvis vilka verktyg som finns som kan hjÀlpa till med en lösning.
För en lyckad digitalisering mÄste olika kompetensomrÄden mötas.
En uppriktig och nyfiken frÄga: I vilka sammanhang Àger det mötet rum, mellan bÄde olika kompetenser och olika verksamheter?